LÖRDAG, 17 JULI, 2010

Dinner is served.

Idag kom den här vidriga fågeln och åt middag från vårt tåg. Vidrigt men smart. Palla flyga omkring och JAGA mat när man kan picka i sig färdiglagad.

Jag har sjukat mig i morgon. Det känns som en bra idé när man hostar lungorna ur sig. Jag är så trött. Jag vill bara sova.

I natt var det inte så muntert. Idag gjorde jag det där svenska klassiska "Ta sig i kragen"/"daska upp sig" och även "Göra det bästa av situationen"/"Om inte det lilla huset i skogens slut kan komma till mig så..." Ja, helt enkelt, jag piffade lite på balkongen så att jag åtminstone kan sitta där ute och sura. För en piffig balkong är ju typ samma sak egentligen.


/Fröken Svår, Snorungen, Crazy Catlady, Bangaren och den lilla aviga i samlad lördagstrupp

I ett hus vid skogens slut.

Weiron och Ada, nej. Nej det är inte okej. Men jag förstår er. Ni är rastlösa. Ni är instängda och varma på femte våningen i stan. Ensamma alldeles för länge. Nej det är inte heller okej, jag vet. Förresten var det ändå en ful orkidé... Det blir så tydligt varför och var man vill. Till ett hus vid skogens slut.

Eller när man trängs i en bar på en Beach Club en het fredagskväll i juli. Brunbrända kroppar trängs och talar högt. Sönderbrända snarare. Piffiga tjejer i vita tunikor och slicka killar i marinkläder. Bartenders som blandar groggar åt sig själva i kaffekoppar från IKEA. Jag får be en gång till efter ett glas med is till min Ramlösa. Jävla pensionär är jag. Som bara längtar efter ett hus vid skogens slut när jag står där och trängs med min inte så bruna kropp. Eftersom jag varit i min bunker på femte våningen i stan...

Jag tycker det är svårt att inte låta tomheten ta över. Man känner sig skamsen om man klagar fastän man har det så bra. Jag får bara sån panik när kattlådan stinker och katterna är rastlösa och badrumsrenoveringen aldrig tar fart och tiden aldrig räcker till och den ena förkylningen avlöser den andra och av värmen och all jävla smutstvätt och allt jävla skitsnack och av kroppsvikten. Jag vill inte bry mig om sånt. Jag vill åka till ett hus vid skogens slut, lägga mig i en hängmatta på verandan med en lycklig katt på magen, läsa en bok och sova en stund. Vara fri.

Mina lungor rosslar och piper. Jag kan inte andas genom den vänstra näsborren. Mina öron knäpper och spränger. Mina fötter luktar sur tygsko och ute på Hälsovägen kör dom som fucking galningar. Godnatt.